Arla har bekymmer med sin image i Sverige. En aggressiv danskdominerad jätte har på senare tid blivit mediebilden av Arla. Det gångna året har vi bevittnat proteströrelser både bland konsumenter och bönder riktade mot företaget. Med mötet i Jönköping i fredags, dit Arla bjöd in både alla sina medlemmar och medierna, visade man att man har förstått vad en del av kritiken gått ut på. Öppenhet mot medierna är viktig, men det har inte precis varit Arlas signum sedan fusionen med danska MD Foods för snart tio år sedan. Det är alltid lätt att skylla på budbäraren, men faktum är att man som regel får den publicitet man förtjänar.

Radioreporterns röst är viskande. Det är sen söndagskväll, nära midnatt och kolsvart ute i skogen, berättar han. Tillsammans med två djurrättsaktivister är han på väg till ett intrång i ett stall i Sörmland som tillhör Lars Hultström, ordförande i Swedish Meats. – Det kan vara olagligt att gå in utan lov, påpekar reportern försiktigt. Uppenbarligen vet aktivisterna ganska väl att det de gör faller utanför lagens ramar, deras identitet får inte röjas i radioinslaget.

Varje kris har vinnare och förlorare. Grisskandalen har gett en kraftigt ökad efterfrågan på ekologiskt griskött. I andra medier kan vi också läsa om hur gårdsbutiker med egna slakterier nu måste säga nej till kunder som vill beställa julskinka.

Så här inför nyår blickar vi gärna både bakåt och framåt, mot det år som ska komma. 2010 är det år då de gröna näringarna skulle bli ledande vad gäller ”tillväxt, lönsamhet och attraktionskraft”, enligt LRFs vision som den formulerades för sju år sedan.